Caritas hjälper rohingya i Bangladesh

av Stefan Teplan, Caritas Tyskland

Staden Cox's Bazar i sydöstra Bangladesh är ett turistmål med lyxiga femstjärniga hotell och 120 kilometer av sandstränder. Den senaste månaden har den dock blivit känd av en helt annan anledning: det är ankomsten hit av över en halv miljon rohingya som med våld fördrivits från Myanmar. De är nu slagit läger en timme söder om staden i vad som snabbt kommit att bli världens största flyktingläger.

Under de veckorna har Caritas Bangladesh och dess många frivilliga medhjälpare distribuerat mat och kokkärl till sammanlagt 70 000 människor i lägret. Maten – olja, salt, socker, linser och andra baljväxter, nog för två veckor – är ett viktigt komplement till riset som flyktingarna får från FN:s Världslivsmedelsprogram (WFP). Kokkärlen – en riskokare, en currytillredare, skedar, tallrikar och glas – är en livlina för människorna som har flytt utan att få med sig några ägodelar.

I denna stora ”stad” av fattigdom kryper de som har råd in i enkla tält gjorda av tunna bambustolpar och billiga plastpresenningar. Resten får leva så gott det går ute i regnet som inte vill upphöra. Det är monsunsäsong nu.

Inne i ett tält i Kutupalong-delen av flyktinglägret träffar jag Omar Hamad (fingerat namn) och hans familj. Hans fru Basita ger till ett rop av glädje när hon öppnar en Caritas-säck med husgeråd och sedan försiktigt placerar varje objekt på en palmmatta på golvet.

”Koppar, tallrikar, skedar och särskilt des stora kärlen”, säger hon. ”Vet du hur användbart detta är för oss? Fram tills nu hade vi bara ett mycket liten kärl, så vi fick koka ris tre gånger i rad för att kunna laga mat till alla. Nu är vårt liv blivit litet med normalt igen”.

Deras liv har varit allt annat än normalt under de senaste sex veckorna. Hamad-familjen har lidit mycket för att kunna nå fram till det här lägret.

”Min äldste son blev skjuten när vi tvingades fly från Mongudaw, vår by i Myanmar. Min fru, mina fyra döttrar, mina andra tre söner och jag lyckades lämna byn och fly. För fyra veckor sedan nådde vi slutligen hit till Bangladesh efter 18 ansträngande dagar på flykt genom djungeln”, berättar Omar.

Vi sitter tillsammans på två små mattor som placerats på golvet av lera i plasttältet som mäter 3 x 6 meter. I tältet lever och sover familjens nio personer. I sin by i Myanmar bodde de i ett trähus med kök, sovrum och ett vardagsrum. De hade boskap och risfält, berättar Basita.

Men livet i Myanmar var inte lätt för det. Medan vi talar och familjen långsamt öppnar sig, säger de att de alltid tvingats utstå diskriminering som rohingya. ”Vi hade inga rättigheter”, minns Omars 19-åriga dotter Leila. De ”hölls innestängda som djur” i sin by och tilläts aldrig att resa utanför den. Muslimerna i rohingya-folket lever i ett apartheid-liknande system i Myanmar. De nekas medborgarskap, skolgång och många andra rättigheter. Ändå var det inte förrän den dag armén kom och brände ner byn som Omar och hans familj slutligen flydde.

Trots det säger Leila att hon skulle vilja återvända: ”Det är ju mitt hemland”. Hennes far ser saker och ting annorlunda. ”Ändå vill jag också återvända”, säger han, ”men bara om vi slutligen accepteras och behandlas som människor”.

”Vad är din förståelse för behandlas som en människa?”, frågar jag. Omars svar överväldigar mig.

”Att behandlas så som jag behandlas här i dag”, säger han. ”Du kom in i min ynkliga hydda och jag erbjöd dig något som var lite bekvämare att sitta på. Men du insisterade på sitta på golvet med mig och min familj. Du insisterade på att vara på nivå med oss. Du lyssnade och du tog oss på allvar. Du visade oss respekt ”.

”Detta är normalt”, lyckas jag äntligen säga. ”Men det är inte något som vi är vana vid”, svarar Basita.

Jag pekar på Caritas logotyp som är tryckt på säcken i Basitas hand. ”Alla människor är lika”, säger jag. ”Det är en av de viktigaste principerna i Caritas och i vår tro: att hjälpa alla som är i behov av hjälp oavsett deras etnicitet, religion, ras, kön eller status. Caritas är det latinska ordet för medmänsklig kärlek ”.

Nu är det Omars tur att bli mållös. Jag får en känsla att han aldrig har hört något liknande förut. Efter ett tag säger han: ”Vet du, det finns åtminstone en sak som är bra med vårt liv här i Bangladesh. I Myanmar var vi rädda varje gång en främling kom in vårt hus. Men när du kom in blev jag inte orolig. Här kan vi leva och sova i fred. Det betyder mycket ”.

Caritas Bangladesh med stöd av hela Caritas-nätverket har ett program igång för att bistå de rohingya-flyktingar som kommer till Bangladesh. Eftersom situationen fortsätter att förvärras och fler flyktingar anländer från Myanmar kommer detta program att förlängas och utvidgas. Vill du bidra till att ge dessa flyktingar hjälp kan du sätta in en gåva på biståndskontot Bg 900-4789. Märk gåvan ”Rohingya”. Du kan också enkelt swisha in en gåva till 900 4789 och märk den med samma ord.

Tack för din gåva!

Familjen Hamad har nått säkerheten i Bangladesh.

Bild: Caritas Internationalis