2019 2018 2017 2016 2015

Ukraina – Europas undangömda kris

Åtminstone 800 000 människor lever i krigssituationen som råder utmed ”gränsen” mellan rebellerna och regeringssidan i Ukraina. De lever inte bara under ett ständigt hot, utan måste utstå svårigheterna att få tag på mat, värme, boende och hälsovård.

av Patrick Nicholson/Caritas Internationalis

”Det enda som överlevde var ikonen”, säger Valentina Dzyhim som är 79 år och farmor.

Hon bor i Chermalyk, en by som ligger på frontlinjen i inbördeskrigets Ukraina. I ruinerna av det som var hennes och makens hus visar hon fram ikonen, en bild av jungfru Maria och barnet. Den har gått i arv i familjen sedan 1800-talet.

”Vi byggde det här huset med våra egna händer. I februari kom en granat genom taket och sprängde sönder allt. Vi är gamla och nu har vi förlorat det som vårt arbete gett oss. Allt vi har nu är våra tårar. Vi har gjort vårt bästa för att vara goda människor, goda föräldrar och grannar. Det här förtjänade vi inte”.

Valentyna och maken Valentyn är pensionärer. De hade det ganska gott, men nu väntar dem fattigdom.

”Våra pensioner är inte stora nog för att vi ska kunna bygga upp huset igen. Ändå vill vi inte lämna det. Vi vill vara kvar här, för detta är vårt hem.”

En som vet vad det innebär att frysa är Maria Boyko som är mor till fyra barn, 14,7, 6 och 1 år gamla. ”Förra vintern var vi utan uppvärmning i 15 dagar. Husdjuren dog.”

Hennes man arresterades i Moskva och sitter nu inne på tio år. Han var daglönare i staden. En dag ombads han att leverera ett paket som innehöll droger och polisen tog honom. Familjen hade inte råd att anlita en advokat. Maria hade samtidigt ett jobb i en fabrik, men när ledningen fick veta att hon väntade barn avskedades hon.

”Nu får jag motsvarande 520 kronor om månaden i understöd. Det är vår enda inkomst. Åtminstone 335 kronor går till att betala elen. Det gör att vi har kvar 185 kronor till allt det andra. Vår minsta är sjuk på grund av kölden, men jag har inte råd med medicinen. Den mat vi får av Caritas är livsviktig”, säger hon.

Livet för de 800 000 människor som lever utmed frontlinjen, den så kallade ”buffert-zonen”, är svårt. Men för dem som lever i de områden som rebellerna kontrollerar är det ännu svårare.

Yelena Fomina stannade kvar under bombardemangen i den värst drabbade staden Luhansk så länge det gick. Även om hon inte fick någon lön för sin tjänst vid universitetet, kände hon ett ansvar för de studenter som hon undervisade.

”Det fanns ingen el, ingen mat i affärerna och ingen uppvärmning. Man sov i sina vinterkläder för att hålla sig varm, eller så vred man upp värmen i spisens gasugn. Man såg inte folk ute. Staden var mörk efter klockan sex på kvällen. Livet var inte mänskligt längre”, säger hon.

Nu bor hon i Kharkiv och arbetar som socialarbetare för Caritas med att hjälpa andra människor som är internflyktingar. Men hon återvänder med jämna mellanrum till rebellkontrollerade områden.

”Där råder brist på mat. Folk äter säd. Priserna på allt är höga. Läkare och lärare har lämnat områdena. Det råder utegångsförbud efter klockan åtta på kvällen. Man kan inte få ett pass. Det går inte att registrera en födelse. Det är tungt och tomt”, säger Yelena.

Caritas har varit en av de få biståndsorganisationer som kunnat ta sig över till områden som regeringen inte kontrollerar.

”Våra hjälpkonvojer nådde fram med mat till omkring 2 000 människor i rebellernas områden”, säger fader Vasyl Pantelynk som flyttade Caritas Donetsk till staden Dnepropetrovsk som är under den ukrainska regeringens kontroll.

Men i juli i år stoppade rebellerna biståndsorganisationernas sändningar över frontlinjen. Den hjälp människor kunde få tog slut. Ingen vet egentligen hur den humanitära situationen är i rebellernas områden, men många fruktar det värsta.

”En halv miljon människor lever fortfarande i Donetsk”, säger fader Vasyl. ”De får ingen socialhjälp, ekonomin är död. Det finns inga skolor eller banker och bara ett fåtal sjukhus fungerar. Människor lever i sina källare.”

Caritas Ukraina säger att det är livsviktigt att hjälporganisationerna får tillgång igen till dessa områden. Tills det sker gör Caritas och andra organisationer vad de kan för att kunna nå fram med hjälp till dem som går att nå.

”Det är krig”, säger fader Rostyslav Sprutnjuk i staden Mariupol i söder. ”Jag har haft tre familjer som flytt striderna i mitt hus. Vänner till mig har blivit dödade. För mig är sorgen personlig. Vi måste fortsätta att ge människor hjälp. Människor överlever bara tack vare organisationer som Caritas.”

Tillägg av Caritas Sverige:

Kriget mellan rebeller och ukrainska trupper bröt ut under våren 2014 i östra Ukraina. Sedan dess har 2,3 miljoner människor flytt från sina hem i Donbas-regionen. I oktober i år räknade ukrainska socialdepartementet med att drygt 1,5 miljoner internflyktingar fanns i landet (inklusive från Krim), medan drygt 1,1 miljoner flytt till omgivande länder – främst Ryssland och Vitryssland – och sökt asyl där.

Du kan hjälpa människorna i krigets Ukraina genom att sätta in en gåva på biståndskontot BG 900 – 4789. Märk din gåva med ”Ukraina”.

Valentyna och Valentyn Dzyhim i byn i Chermalyk på frontlinjen i inbördeskrigets Ukraina.

Bild: Matthieu Alexandre / Caritas Internationalis