Öar av barmhärtighet (Filippinerna)

Ett och ett halvt år efter tyfonen Haiyan

av Ivette Arroyo

Påve Franciskus besökte Filippinerna den 15 till den 19 januari i år. Han talade då upprepade gånger om behovet av att bekämpa fattigdomen och orättvisorna i detta land, men han underströk också att huvudskälet till att han kommit dit var att ville träffa dem som överlevt tyfonen Haiyan som drabbade framför allt ön Leyte i Östra Vizayas den 8 november 2013.

Den 17 januari kunde så påve Franciskus göra ett kort besök i staden Tacloban på Leyte för att fira mässa med människor som överlevt tyfonens härjningar. Att besöket blev kort orsakades av att en ny tropisk storm med namnet Mekkhala tvingade honom att snabbt återvända till huvudstaden Manila.

Till dem som samlats till mässan sade påven: ”Så många av er här i Tacloban har förlorat allt och jag inte vet vad jag ska säga – men Herren vet … Han gick igenom många av de prövningar som drabbat er”.

Under årets fastetid har påve Franciskus uppmanat oss katoliker att bli öar av barmhärtighet mitt i den likgiltighet som har blivit ett globaliserat fenomen. När megatyfonen Haiyan drog in över Leyte i november 2013 fick vi genom svensk TV och media och sociala nätverk kännedom om den enorma katastrof den förde med sig. Mer än 6 000 människor dödades och 550 000 skadades av den och omkring 580 000 hus förstördes helt. Men människor i hela världen kom till hjälp. Bland annat kunde Caritas Sverige förmedla över 1,3 miljoner kronor till NASSA/Caritas Filippinerna för att stödja dess arbete för de drabbade.

Vad har då hänt ett och ett halvt år senare med de familjer som överlevde tyfonen?

I samband med mina doktorandstudier i Boende och bostadsutveckling (HDM) vid Lunds Tekniska Högskola har jag två gånger kunnat besöka det område som drabbades av Haiyan. Den första gången gjorde jag ett fältarbete tre månader efter tyfonen och den andra gången var i mars i år. Första gången jag var där såg jag förstörelse och ödeläggelse överallt då jag reste runt – i Tacloban, Tanauan, Palo, Ormoc, Javier och Abuyog på ön Leyte. Men den filippinska befolkningens tro är stark och det har hjälpt överlevarna att inte ge upp, utan möta den verklighet som gäller efter förödelsen.

Den internationella humanitära hjälpen efter Haiyans härjning förde in stora mängder mat och andra förnödenheter, hälsovård, hjälp att rensa upp efter tyfonen, reparera och ställa i ordning provisoriska klassrum och nödbostäder. Hjälpen var en framgång och lyckades förebygga svält, farsoter och att familjer lämnades utan tak över huvudet. Mer än sjuttio internationella och nationella organisationer bidrog till att hjälpa dem som överlevt tyfonen. Till exempel förde det så kallade ”Shelter Cluster” (Husgruppen) in basmaterial som presenningar och tält till nödbostäder för 500 000 familjer, baracker till 2 000 familjer och gav pengar till ytterligare 40 000 familjer att köpa byggnadsmaterial och betala arbetskraft med.

I dag ett och ett halvt år efter Haiyan har medierna glömt dem som överlevde tyfonen och de flesta biståndsorganisationerna lämnade området under september 2014. Samtidigt går arbetet med att bygga upp ett nytt permanent boende för de 205 000 familjer som centralregeringen siktar på att nå mycket långsamt. Men överlevarnas behov av nytt och permanent boende är enormt. Därför har den katolska kyrkan i Filippinerna skapat en ”Relief och Rehabilitation Unit” (RRU; Avdelningen för bistånd och rekonstruktion) i ärkestiftet Palo på ön Leyte och den leds av fader Alcris Badana. Enheten har 29 anställda som arbetar med samhällsplanering, projektledning och koordinering i distrikten.

I februari 2014 skickade NASSA/Caritas Filippinerna ett förslag till Caritas Internationalis om ett program för stöd till återhämtning i de drabbade områdena. Programmet lanserades och går nu in på sitt andra år och nästa fas. Det heter ”REACH Philippines” (Recovery Assistance to Vulnerable Communities Affected by Typhoon Haiyan in the Philippines/Stöd för återhämtning till utsatta samhällen i Filippinerna som drabbades av tyfonen Haiyan). En viktig del i programmet är att bygga 1 000 permanenta hus för dem som överlevde Haiyan. De ska placeras i de områden där varken regeringen eller andra biståndsorganisationer verkar i. Målet för projektet är att ge överlevarna ett påtagligt stöd genom att förse dem med nytt permanent boende så att de kan återgå till att leva sina liv.

De nya permanenta husen blir antingen 20 eller 27 kvadratmeter stora och får ett vardagsrum, två sovrum och toalett och de ska vara byggda inom tre år. Varje hus kostar 25 000 kronor (eller 130 000 PHP). Familjerna får själva ordna med att ledningar dras ut till köket som ligger utanpå huset nära toaletten och dess ledningar. Materialen som används till husen är ihåligt betongtegel, ramar av trä, ferrocement till väggarna och plåt till taket. Husen har fått en speciell design för att stå emot kommande tyfoner.

Den strategi som RRU har är att först bygga upp samhällenas kapacitet och möjligheter genom att tillsammans med dem börja med att göra en bedömning av på vilket sätt riskerna kan minskas i samband med katastrofer. Tanken bakom är att invånarna ska förstå vad de behöver förbättra och vilka färdigheter de måste skaffa sig för att kunna möta katastrofer i framtiden. Och strategin som RRU för själva byggandet är att husen ska bygga på samma plats där familjerna bodde före Haiyan och i områden som inte benägna att översvämmas eller översköljas av stormvågor. Det som var den största utsattheten för människorna i de femton barangays – byar – där husen nu byggs vara att deras gamla hem var byggda med undermålig materiel och dålig byggteknik.

Hur kan då vi här i Sverige fortsätta att stödja våra systrar och bröder som blev offer för Haiyan? Påve Franciskus har visat oss vägen: lämna våra komfortabla liv och gå dem som lider nöd till mötes. Själv satte påven sitt liv på spel för att kunna möta dem som överlevde Haiyan och fira mässa tillsammans med dem.

Under fastan 2015 uppmanade påve Franciskus oss att visa fasthet (Jakobsbrevet 5:8). Det är att göra sitt hjärta beslutsamt och anförtro sig åt Guds plan, att ha ett frikostigt hjärta som öppnar sig och låter sig ledas av Anden och att ha ett fattigt hjärta som ser sin egen ringhet och villigt ger av sig själv till andra. Och påven bad oss att bli öar av barmhärtighet mitt i den likgiltighet som har blivit ett globaliserat fenomen och att engagera oss för de människor som behöver hjälp – som de som överlevde Haiyan.

Jag tror till exempel att många svenskar som har gått i pension har stor erfarenhet som de kan dela med sig av till människorna som drabbades av tyfonen. De som överlevde Haiyan behöver lära sig nya färdigheter som kan hjälpa dem att börja få en inkomst Igen. Samtidigt behöver fader Alcris och hans medarbetare finansiellt stöd för att kunna fortsätta att hjälpa dem som överlevde Haiyan att få ett nytt och permanent boende. RRU behöver också tekniskt stöd inom områden som planering, geografiska informationssystem, insamling av pengar, kontroll och utvärdering av husbyggena, med mera. Behovet är fortfarande mycket stort.

Låt oss därför svara som Jesaja när han hörde Herrens röst fråga: Vem ska jag sända; vem vill vara vår budbärare. Jesaja svarade: Jag; sänd mig (Jes 6:8).

Jag reste ensam på Leyte under två veckor. Organisationer som svenska ”We effect – Philippines” (Kooperation utan gränser) och RRU var mig till stor hjälp. Fader Alcris Badana i ärkestiftet Palo kommer att bli mycket glad om han får höra från människor som vill ställa upp som volontärer för RRU.

Ivette Arroyo är doktorand vid Lunds Tekniska Högskola och medlem av S:t Thomas katolska församling i Lund.

Du kan läsa mer om NASSA/Caritas Filippinernas arbete på: http://www.caritas.org/where-we-are/asia/philippines

De nya husen till dem som överlevde Haiyan tar nu form på ön Leyte. Fader Alcris Badana visar på de delar av husen som får en speciell design för att stå emot framtida tyfoner.

Bild: Ivette Arroyo