Ekonomiprofessorn Muhammad Yunus från Bangladesh får tillsammans med Grameen Bank Nobels fredspris för arbetet med att skapa ett mikrokreditsystem för att bekämpa fatttigdom. Caritas Sverige arbetar sedan flera år med mikrokreditprojekt i Indien, Bosnien-Hercegovina och i Palestina. Utsatta grupper, framförallt kvinnor, beviljas lån som ger dem helt nya möjligheter att förverkliga sina idéer. Genom ett småskaligt företagande har många kvinnor kunnat bryta mark för ekonomisk, social och - i sin förlängning - politisk utveckling.

Muhammad Yunus har hedrats med en rad internationella pris och utmärkelser för sitt arbete, bland andra Moder Teresas pris och tidskriftens Economist pris för Social och ekonomisk innovation.

VAD ÄR EN MIKROKREDIT?

Bland etablerade långivare, som privata och statliga banker, anses materiellt fattiga människor som ”osäkra” låntagare, dvs de anses inte kunna betala tillbaka lånet. Därför är det inte lönsamt att låna ut pengar till dem. I början på 1970-talet motsatte sig professor Mohammad Yunus denna beskrivning. Tvärtom, hävdade han, att om fattiga människor, särskilt kvinnor, fick förtroendet och lånen skulle de själva ta ansvar för sina lånade medel, använda dem produktivt och återbetala lånen med gängse ränta. Tre decenniers erfarenhet har visat att han hade rätt. Med smålån har tusentals familjers välbefinnande ökat.

Den grundläggande idén bakom mikrokredit är att relativt små lån ges till människor utan egna tillgångar och som inte har möjligheter att låna från privata och statliga banker. För att få tillgång till dessa lån måste låntagaren bli medlem i en ”lånegrupp”. Lånet ges i första hand för att starta eller expandera någon form av inkomstskapande verksamhet. Storleken på lånen varierar mellan ett par hundralappar till ett par tusen kronor.

Caritas Sverige har arbetat med mikrokrediter på olika håll i världen i drygt ett decennium. Arbetet har givit goda resultat och hjälpt många individer och familjer. Men vi arbetar inte enbart med mikrokrediter utan också inkluderar sociala frågor inom våra mikrokreditssystem. Våra målgrupper i mikrokreditsprogrammen kallar det ”hjälp till självhjälp”. Detta arbetssätt är numera vanligt bland flesta frivilliga organisationer som arbetar med mikrokrediter ut i världen. Målet är att stärka den enskildes, särskilt fattiga kvinnors identitet, öka deras inflytande i familjen och öka deras deltagande i samhället. Med hjälp av små lån får de tillgång till kapital för att starta en inkomstskapande verksamhet. Dessutom ges de stöd, i form av utbildning och yrkesträning, att planera och förverkliga sina affärsidéer. Villkoren för lånen är att man själv sparar en viss del av lånesumman och tar aktiv del i en självhjälpsgrupp. Gruppen har ett gemensamt ansvar för att lånesumman återbetalas och är även ett forum för att ventilera vardagsnära frågor. Ämnen som makten över sitt eget liv, misshandel i hemmet och byangelägenheter kan diskuteras. Gräsrotsarbetet med mikrolån främjar således i förlängningen jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

HUR FUNGERAR DET I PRAKTIKEN?

Mikrolån på bara några hundralappar kan avgöra en hel familjs framtid. Kvinnorna får en inkomst och använder pengarna till att förbättra hela familjens livssituation. En kvinna lånar pengar till att exempelvis köpa en ko. Till en början säljer hon mjölken och betalar tillbaka lånet. Återbetalningen är hög, kring 90-95 procent. Tre fjärdedelar av pengarna används till inkomstskapande verksamhet och en fjärdedel till annat som ökar den materiella välfärden. Det har visat sig att mikrokrediter är ett relativt effektivt sätt att lyfta människor ur fattigdom.

VAR ARBETAR CARITAS SVERIGE MED MIKROKREDITER?

Indien

I bergsområdet Uttara Kanara i södra Indien ingår mikrokrediterna i ett femårigt utvecklingssamarbete med sex etniska grupper, så kallade stamfolk. En stor del av befolkningen är analfabeter, politiskt marginaliserade och materiellt fattiga. Genom att delta i Caritas mikrokreditsprogram har de börjat förbättra sina liv. Ett mål är att skapa materiell välfärd. Ett annat är att stärka människorna i deras roller som medborgare med demokratiska rättigheter och skyldigheter. Ett liknande program genomförs i granndelstaten Tamil Nadu. Förutom att låna pengar till inkomstskapande verksamhet deltar byborna i en mängd aktiviteter som t ex lokala demokratikampanjer och yrkesutbildningar. Målet är att både höja bybornas materiella standard och öka deras sociala status i området där kasttänkandet dominerar vardagen.

Möte bland kvinnorna i självhjälpsgruppen i Caritas Sveriges mikrokreditsprogram i Tamil Nadu, Indien.

Palestina

I Palestina har Caritas Jerusalem arbetat med en snarlik lånefond sedan 1966, s k ”roterande fonder”. En grupp kvinnor fick starta eget eller vidareutveckla småföretag som frisersalonger och matvaruaffärer. År 2000 startade Caritas Sverige sin mikrokreditverksamhet och fokuserade på kvinnohushåll utan män. Omkring 100 hushåll fick små lån på uppemot 4 000 dollar vardera. Dessutom deltog 100 kvinnor i starta-eget-kurser. Att bedriva mikrokrediter i Palestina har varit ett högriskprojekt med tanke på den politiska situationen. Ockupationen och striderna med vägspärrar gjorde det i praktiken omöjligt att driva ett företag. Att betala tillbaka lånen har varit mycket svårt för de flesta. Lånebeloppet sänktes till 1 000-2 000 dollar, för att kunna hjälpa fler och för att förbättra återbetalningen, som låg kring 50 procent. Men allt fler lån har avskrivits och ses som ren humanitär hjälp.

Ändå fungerade programmet väl fram till för två år sedan, då den politiska situationen försvårades. Nu har programmet avslutats. Lånen har bidragit till nya jobb och de som lyckats med mikrolånen har ökat sin regelbundna inkomst med minst 20 procent. Diskussioner pågår med andra katolska givarorganisationer om hur man tillsammans ska kunna återuppta arbetet med mikrokrediter i Palestina. I detta sammanhang är samverkan och partnerskap viktiga begrepp i detta sammanhang. Genom samverkan med andra organisationer kan man ofta uppnå bättre resultat. Genom partnerskap med lokala organisationer kan man bygga en långvarig relation som främjar långsiktig utveckling.

Bosnien-Hercegovinia

Jordmånen och klimatet i vissa regioner inom Bosnien-Hercegovina lämpar sig väl för viss typ av bärodling. Ett 50-tal småjordbrukare har fått låna mellan 5 000-8 000 kronor per hushåll, för att odla bär för export. Programmet som omsätter 20 miljoner kronor om året finansieras helt av Sida och utförs i samarbete med Caritas Schweiz. Merparten av denna summa används till yrkesutbildningar och till att bygga bostäder till återvändande flyktingar, men en viss del används också till mikrokrediter. Till skillnad från projekten i det fattiga men relativt stabila Indien, eller i de oroliga ockuperade områdena i Palestina, handlar detta i hög grad om försoning mellan olika etniska grupper och mellan olika grupper av återvändande flyktingar. Projektet startade 2004 och avslutas i december 2007. Återbetalning av lånen börjar från och med januari 2007.

Mikrokrediter – en bra metod för att bekämpa fattigdom

Under de senaste decennierna har flera olika metoder lanserats som allenarådande botemedel för att bekämpa fattigdom, t ex ”den gröna revolutionen”. Mikrokrediter är dock ett av de senaste tillskotten bland dessa botemedel. Men är det verkligen en bra metod, vad visar de faktiska erfarenheterna bland de organisationer som tillämpat metoden? Liksom många andra biståndsorganisationer i världen anser också Caritas Sverige att mikrokrediter är en relativ bra metod för att bekämpa fattigdom, särskilt bland kvinnor som befinner sig långt ner i samhällshierarkin. Dessa individer har låg status i samhället, oftast befinner de sig i periferin och har ytterst små möjligheter att låna pengar från etablissemanget. Det är då som Caritas Sverige kommer in i bilden, genom att ge dessa individer möjligheter till att låna pengar. Men lånen ges inte utifrån ett välgörenhetsperspektiv, att vi tycker synd om dessa människor och ge dem mat för dagen. Tvärtom, lånen ges med villkor där vi ställer krav på låntagarna. Dessutom assisterar vi dem att formulera sina idéer och vägleder dem till att förverkliga idéerna, samt att vi kräver att låntagaren inte bara betalar tillbaka lånet utan också idkar hållbar affärsverksamhet som kan försörja sig själv och familjen.

Mikrokrediter löser förstås inte alla problem överallt, men organiserat på rätt sätt kan metoden lösa en hel del bekymmer för många människor. Det verkar som det är metod som kan användas nästan överallt i världen De erfarenheter som Caritas Sverige har gjort tyder på att småskaliga projekt till begränsat antal grupper i fattiga områden ger anmärkningsvärda resultat: familjerna har fått större inkomster, fler barn går i skolan, våld inom hemmet har minskat, kvinnors identitet har stärkts, jämlikhet mellan könen har ökar, läskunnighet bland vuxna har ökar och de marginaliserade individers och gruppers integration i samhället har ökat. Caritas Sverige kommer även i framtiden att fortsätta arbeta med mikrokrediter som en viktig metod för att bekämpa fattigdom och öka jämlikheten mellan människorna.