Caritas är katolska kyrkans biståndsorganisation. Biskop Anders Arborelius ocd tillträdde sitt ämbete i december 1998 då han vigdes till biskop i Stockholms katolska domkyrka.

Caritas arbete bygger på den katolska socialläran. Vi kan – som enskilda personer, grupper eller organisationer, stater och internationella institutioner – välja hur vi vill se vårt samhälle och hur vi organiserar det. Caritas menar att det är möjligt att bygga upp ett samhälle där alla kan delta fullt ut i samhällslivet och där alla är delaktiga. Ett sådant samhälle är det vi arbetar för.

Den katolska socialläran
Allas delaktighet i samhällsbygget är i enlighet med den katolska socialläran den övergripande principen i stiftets karitativa arbete. Den bygger på grundsynen om människans värdighet och lika värde och att vi alla står i relation till varandra.

• Delaktigheten som grundval och värdegrund uppmanar oss själva (Caritas) till handling. Den är både en rättighet och ett ansvar.
• Resurser måste fördelas rättvist.
• De mänskliga rättigheterna måste upprätthållas – vilket även innefattar genderperspektivet.
• Om alla är delaktiga arbetar vi mot det gemensamma bästa.

Katolska kyrkan i Sverige beskriver i sin socialpastorala kyrkans samhällsroll: ”Kyrkan har genom tiderna, med sitt sociala engagemang och sina insatser, kunnat fungera som vägvisare inom det sociala området. Den utmaningen ställs också idag till den kristna gemenskapen. I svenska samhälle har kyrkan två viktiga uppgifter: dels att stödja människor i utsatta situationer så att deras röster hörs, dels att skapa modellverksamheter. För människor som hamnar utanför det offentliga skyddsnätet har kyrkan ett särskilt ansvar.”

Läs gärna mer om Katolska kyrkan