"Dubliners" projektet

"Dubliners"projektet initierades av Europeiska Kommissionen (DG Justice Freedom and Security) i augusti 2008 och åsyftar Dublinförordning som reglerar kriterier och mekanismer om vilken medlemsstat har ansvar för prövning av asylansökan . Målet med projektet är att undersöka hur genomförandet av Dublinförordningen (Council Regulation Nr 343/2003) fungerar i praktiken. Medverkande i projektet är organisationer respektive institutioner i sex EU:s medlemsstater nämligen Grekland, Italien, Spanien, Sverige, Tyskland och Ungern. Varje land representeras av en frivillig organisation verksam inom flyktinghjälp samt av en myndighet som ansvarar för prövning av asylärenden. Caritas Sverige, med sin mångåriga erfarenhet av hjälpverksamhet för asylsökande och flyktingar i Sverige, anslöt sig tidigt till projektet.

Projektet inkluderade de asylsökande själva. Syftet med intervjuerna med asylsökande var att ta reda på hur verkligheten ser ut kring intagningen till asylproceduren. Dessutom ville man få kunskap om asylsökanden brukade förses med relevant information, om de hade tillgång till juridisk rådgivning, tolkning och ekonomiskt stöd samt hur situationen såg ut för ensamkommande flyktingbarn och asylsökande med särskilda behov. Fokus lades på hur principen om "non-refoulement" enligt vilken det är förbjudet att återsända asylsökande till ett område där han eller hon riskerar förföljelse, död, tortyr och lik, tillämpades.

Preliminära resultat har bland annat visat sig att klausul om humanitetsprincipen ur Dublinförordningen tillämpas ytterst sällan. Det betyder i praktiken att om asylsökandes fingeravtryck hittas i EU:s dataregister skickas han/hon till ett annat "Dublinland" även om den nämnda principen ger utrymme till att asylärendet bör prövas i vilken medlemsstat som helst. Slutrapporten kommer att publiceras och läggas fram för Europeiska kommissionen i slutet av april 2010. Det är Caritas mål och starka förhoppning att bidra till upprätthållandet av ett rättssäkert och humant asylsystem som bygger på lika villkor för asylsökande oavsett i vilket EU-land de befinner sig.